av Liss Eriksson

Liss Eriksson har själv sagt att han inspirerats av Erik Blombergs dikt "Violoncellen" till att göra skulpturen med samma namn. (1) Men innan han kom fram till den färdiga skulptur vi ser idag gjorde Liss en serie skisser av mänskliga "situationer" år 1955. Violoncellen fanns med som skiss på detta stadiet men blev inte mer än så då men kunde ha blivit en del av det stora skulpturala verket Huset som idag finns i Lund. När Liss 1960 anmodades av Statens Konstråd att inkomma med förslag till skulptural utsmyckning av Televerket i Farsta tog han fram den lilla skissen av violoncellen som nu kom till användning. Det blev en mängd nya studier och skisser i olika storlekar som alla var etapper fram mot den slutliga skulpturen. Den göts i brons i en upplaga på 9 numrerade exemplar varav ett finns på Sommarvägen i Växjö. Det viktiga med ett verks utstrålning är emellertid att den är en sammanhållande enhet och därför måste följaktligen en staty - som är det skulpturala verket framför andra - alltid ha samma utstrålning från vilket håll den än betraktas. Skulptören har till sitt förfogande ytterst olika slags formmedel - linjer, volymer, skuggor etc. Med hjälp av dem måste han skapa helhetens harmoni, en harmoni som ögat måste uppfatta som ett sammanhållet sken.

Violoncellen har lånats ut till Rodinmuseet i Paris där den placerats i skulpturträdgården som innehåller skulpturer av Rodin och andra konstnärer.

(1) "När jag hösten 1951 återkom från en nära femårig vistese i det krigshärjade Europa, återfann jag Erik Blombergs dik "Violoncellen" i hans diktsamling "Nattens ögon" - utgiven 1943. Nu först fattade jag riktigt innebörden - den motsvarade intryck och erfarenheter - den blev en del av mig själv - och till slut ett tema som krävde plastisk form". Liss Erikssons egna ord i utställningskatalog 19/1-1988