
Knöppels förmåga att fånga djurens individuella drag och rörelser blev ofta uppskattad och hans bronsskulpturer av djur finns i många svenska städer varav en står utanför kommunhuset i Växjö. Hans skulpturer utvecklades från en mera dekorativ art med utgångspunkt i gammalegyptisk djurplastik till en mera impressionistisk stil med rikare ytstruktur, men med bibehållen klassisk komposition.
Troligtvis på grund av sin storlek och kraft spelar björnar en stor roll i mytologin och kulten hos många folkgrupper. Björnkult fanns redan på stenåldern och är känd från talrika folkslag. Gudar i gestalt av björnar fanns till exempel hos kelterna. I antikens Grekland brukade herdarna i Pindosbergen fånga björnungar och föda upp dem på fårmjölk för att sedan offra dem till gudinnan Afrodite Kärlekens gudinna. Även i heraldiken finns många avbildningar av björnar och likaså ingår de i många sagor.
En tolkning av skulpturen är att den likt två andra som finns utanför de stora entréerna runt kommunhuset i Växjö (1) kan ses som en symboler för det lilla och stora Växjö: kommunhuset å ena sidan och Växjö Stad å andra. Björnen som stark - beskyddare. Björnen som vaksam - alltid på sin vakt. Björnen som väktare över kommunhuset och staden, det lilla och det stora. Det är med andra ord ingen slump att den står utanför kommunhusets huvudentré!
(1) De andra två konstverken är: Sven Hammarstedts Gemenskap och Kaj Engströms Uttern.