Gustav Nordahl studerade vid Tekniska skolan i Stockholm 1923-25 och senare vid konstakademin i Stockholm 1928-34 med Carl Milles och Nils Sjögren som lärare.

Efter studier reste Nordahl till Paris, där möten med verk av skulptörer som Degas, Maillol och Despiau fick stor betydelse för honom. År 1930 tilldelades han kungliga medaljen. Han erhöll under sin studietid flera stipendier och blev ledamot i Akademin 1949.

Nordahl fick sitt stora genombrott i slutet av 1930-talet/början av 1940-talet. Han blev berömd genom att vinna guldmedalj i skulptur vid konsttävlingarna vid Olympiska spelen i London 1948, det sista tillfälle då sådana tävlingar hölls. Priset vann han för Hommage to Ling (Hyllning till Ling), nu placerad utanför Gymnastik och idrottshögskolan (GIH) på Östermalm i Stockholm. Konsttävlingar ingick i Olympiska sommarspelen från Stockholm 1912 till och med London 1948. Dessa ingick i de ursprungliga tankarna bakom spelens utformning. Medaljer delades ut för konstverk som hade anknytning till idrott i fem grenar, arkitektur, litteratur, musik, målning och skulptur. Antalet medaljer för olika specialiteter, till exempel för statyer, reliefer och medaljer inom grenen skulptur, varierade över åren. Att tävla i kultur gjorde man redan 2600 f.kr i Delfiska spelen där musiktävlingar var ett inslag.

Nordahls bronser är naturalistiska i klassicistisk anda, medan stenskulpturerna har en tyngre form. Han är representerad med arbeten i offentliga miljöer i många svenska städer.

Det har påståtts att Nordahl uteslöt att episkt berättande i sina skulpturer och att det inte skulle kunna gå att finna några referenser till litteratur. I min tolkning prövar jag detta påstående då jag testar ifall Nordahl kan ha använt litterära förlagor