Emil Näsvall. Skulptör (1908-1965)

"Konsten är lång men livet är kort" så brukade Emil Näsvall ofta formulera konstnärens situation. Han föddes som den yngsta i en syskonskara av sju i Backavallen Ljusnedal. Redan i barndomshemmet började Emil att rita och tälja i trä. Hans lärare Olof Jansson uppmuntrade honom på alla möjliga sätt. Som sjuttonåring bröt han upp från hemorten och gick på dagtid i lära hos Otteströms snickeriverkstad i Östersund, samtidigt som han tog kvällskurser i teckning. Efter ett par år ordnade Olof Jansson att han fick resa till Stockholm och komma i lära hos den Jämtlandsfödda skulptören Olof Ahlberg.

Mellan åren 1928-32 deltog han i kurser på Tekniska skolan sedermera Konstfack. Han visste nu att han skulle bli skulptör på heltid så efter ett år på konstakademien satte han igång. Liksom hos Ahlberg kom Emils gestalter ofta att bli statiska men istället för att tillskriva dessa en allegorisk innebörd eller ge dem namn från mytologin eller religionen höll sig Emil till den upplevda verkligheten. Han hämtade sina idéer från folkdjupet. Han hade en vaken blick för det kärva och jordnära samt för det primitivt oskuldsfulla.

Han gifte sig 1940 och bodde i Klara kvarteren i Stockholm. Det var bekantskapskretsen med bildkonstnärer, poeter och proletärer i Klarakvarteren som gjorde att Emil började göra porträttbyster av kända personer. Bland hans mest kända är bysten av Ivar Lo Johansson som förläggaren Otto Bonnier köpte och Bysten av Jussi Björling finns på Metropolitan i New York.

Konstverk