Katarina lever och arbetar i Stockholm. Utbildade sig vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm 1994-1999 och Hovedskous ålarskola Göteborg 1990-1994. Hon har haft separatutställningar i Tyskland och Sverige och deltagit i olika samlingsutställningar.

Kort om hennes konstnärskap och arbetsmetod:

"Jag arbetar med skulptur, teckning och grafik. Teckningen är basen i mitt arbete. Utifrån en tecknad "idé" kan jag välja att arbeta två eller tredimensionellt. Mina bilder och skulpturer är berättelser. Jag bygger upp mina bilder med figurer vars karaktärer jag har arbetat fram, ofta under en längre tid. De grafiska bladen kan vara scener ur längre berättelser. T ex bilden "begravningssällskap" som är en scen tagen från ett filmmanus som jag har skrivit. Jag gör även barnböcker, både text och bild. "Luna-månflickan", kom ut på förlag Eriksson och Lindgren hösten 2002. Den handlar om en liten flicka som bor på Nordpolen och älskar månen och hennes äventyr tillsammans med en fladdermus." Katarina Lönnby

Lönnby har i konstnärlig form under 00-talet varierat temat med fabeldjur och konstverket från 2005 som hon är representerad med i denna konstrunda är inget undantag. När hon på galleri Peter Bergman 2006 visade teckningar så innehöll bilderna så kallade kattkvinnor, mänskliga ansikten med kattöron.

På senare år har hennes konst ändrat uttryck men hon har trots det behållit fabeltemat. Så här skrev man i samband med en utställning vid Gävle konstcentrum 2008:

I sina bilder och skulpturer arbetar Katarina Lönnby med surrealismens drömska språk. Det konstnärliga uttrycket är hämtat från sagans och fantasins värld där det som till en början kan tyckas gulligt och romantiskt samtidigt inbjuder till upptäckter och avslöjanden.

Skulpturerna är sammanfogade av vardagliga saker vi alla stött på förut. Det kan vara en propeller, en bit tyg eller en docka, gemensamt för tingen är att de bär på en historia. Samlandet är centralt i Katarina Lönnbys konstnärskap, på loppmarknader eller i billighetsaffärer låter hon intuitionen styra valen av objekt. I ateljén sammanfogas sakerna och oväntade möten uppstår, nya berättelser tar form och plötsligt befinner vi oss i en lek. En docka har fått ett skepp på huvudet och en vas har förvandlats till en kropp. Med hjälp av humorn förs vi in i den Lönnbyska världen där vad som helst verkar möjligt. Variationen på detta tema är stor varför vi får anledning att tro att hon kommer fortsätta utforska detta område om än i nya skepnader.