Kenneth Johansson är en flitigt anlitad konstnär i Växjö när det gäller offentlig utsmyckning. Hans skulpturer i sten smälter in i de flesta miljöer de placeras i, oavsett ifall det är i stadskärnan, i bostadsområdet eller på universitetsområdet. Skulpturen ger alltid platsen en extra dimension men tar för den skull aldrig över platsen. Om man jämför Johanssons skulpturer i konstrundan ser man att de till sin form påminner om varandra, de är s.a.s.syskon men identiska. Kenneth har utnyttjat sin frihet att variera tema och idé och form i olika verk så varje skulptur är en ny upplevelse som lockar till eftertanke och är ibland lite svårtolkad.

Så här beskriver Kenneth själv sin konst:.

"Ett försök att närma sig det enkla, Primitiv funktion. Jag vill att mina skulpturer skall bära ngt oväntat, Kanske förvånande i sitt sammanhang. Något som stämmer till eftertanke, men inte utan humor och värme."

Och så här har Malis Stensman sammanfattat hans skulpturer:

"Kenneth Johansson har en bakgrund som målare. Han lockar fram färgspektra hos sina stenar genom att bearbeta dem på ett mångfacetterat sätt. Med ljusreflekterande ytbehandlingar framträder ett spel hos stenen, som vore den färg. Ibland synes det hårda tunga få lätthet. Han väljer sten med en målares blick och använder verktygen borr och sliptrissor som penslar. Någon gång låter han det tunnaste bladsilver ge det svarta glimmande effekter av immateriell lätthet. Eller kan en detalj av skulpturen göras av glas, sågat och slipat som stenen och grönskimrande som havets sälta. Det genomskinliga sköra ställs mot det hårda, opaka och slutna. Han leker med stenen som poeten Lars Forssell i diktsamlingen Stenar." Text skriven av Mailis Stensman.

Läs mer:
Kenneths hemsida