av Henrik Campanello

och Lars Sonerud

Vid en första blick på konstverket är det nog många som anser att konstnärerna tänkt på myten om Sisyfos när de gjort sin skulptur.(1) Enligt min tolkning så rullar Sisyfos i detta fall för sista gången klotet upp för backen. Enligt Sisyfosmyten misslyckas han alltid med att rulla klotet över kanten bara för att börja om igen i all evinnerlighet. Men i detta fall så kommer han, om man tolkar utifrån verkets titeln, att lyckas med företaget att rulla klotet över kanten och segra över det meningslösa företaget som myten uttrycker. Så skulpturen kan sägas bli en metafor för titeln: allt är möjligt. Och till sin hjälp har man tagit myten om Sisyfos och vänt på dess innehåll till något positiv. Skall man tolka den i sitt sammanhang utanför ett äldreboendet Evelid blir min tolkning: Om allt är möjligt, behöver livet inte ta slut i och med döden för det kan ju finnas ett liv efter detta. En sådan tanke kan konstnärerna ha haft när de arbetade med skulpturen. Som en positiv kommentar till den vanliga negativa tanken att när man är gammal och hamnar på ålderdomshemmet så är allt slut, och döden väntar.

Personen som rullar ser ut som en leksaksdocka, dvs. en sådan sprattelgubbe som man har trådar i för att röra dess lemmar. Den ser inte så mänsklig ut men vet ej ifall detta är avsiktligt. Den ser mer ut som en robot - maskin. En förklaring kan vara att detta endast varit en lösning på problemet med att gjuta figuren. En annan kan vara att det är inte vi som bestämmer över livet och vårt öde utan att det är styrt av högre makter och att konstnärerna vill poängterat detta med av göra människan som en sprattelgubbe.

(1) Si´syfos (grek. Si´syphos), i grekisk myt en slug och våldsam kung i Korinth. S. besegrades av Ares och tvingades att i dödsriket ständigt vältra ett enormt klippblock uppför en hög sluttning. När han kommit upp till toppen rullade blocket åter ned, varav uttrycket sisyfosarbete (en tung, fruktlös möda utan slut). I Albert Camus' "Le Mythe de Sisyphe" (1942) symboliserar S. det absurda och meningslösa i människans strävanden